Nathalie Larsson!

Dagen efter förlust

Dagen efter guldstridsmatchen mot Göteborg. Det känns för jävligt, rent ut sagt. Matchen börjar bra och AIK har helt klart övertaget, de gör mål, men sekunderna efter gör Göteborg mål. Där tappade vi övertaget. I över en timme står vi och ser AIK bli totalt utspelade av Göteborg och redan där var chansen till guld borta. Att både Göteborg och Norrköping förlorar med många mål samt att vi vinner mot Örebro med mycket i målskillnad, det finns inte. Nog för att AIK har tagit sig så här långt på grund av tur, men den turen är över, vi snubblade på mållinjen once again och nu är det dags för Alm att avgå. Vinner vi inte mot ett lag som är nära på att åka ur Allsvenskan och som dessutom gav oss vinsten genom ett självmål, då är det någonting som inte står rätt till och då är det dags att fundera på att byta tränare. Jag är i val och kval om jag ska åka mot Örebro eller inte, trots förlusten kommer det garanterat bli många gnagare på plats och det känns som att det är någonting man inte vill missa.

Folk förstår inte hur en sån här förlust kan ta så jävla hårt, men när jag såg AIK förlora igår kändes det som hela min värld raserade och med gråten i halsen gick jag ensam tillbaka till bilen innan slutsignalen. Den där ilskan och den sorgen över att mitt AIK förlorade, det går inte att beskriva. Att det betydde så mycket för mig visste jag inte ens själv. Så här många matcher har jag aldrig varit på och sån här inbiten gnagare har jag aldrig varit, i både med- och motgångar. Nästa år hoppas jag på en rejäl förändring med nya spelare och definitivt ny tränare. Goitom kommer försvinna men Markkanen kommer tillbaka.

På två dagar fick jag hjärtat krossat två gånger. Vad enkelt det vore om jag inte var fotbollsintresserad.

 

 

 

 

27 oktober 2015 10:10 | AIK |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas